Ma nostalgie n’est pas mienne (Pär Lagerkvist)

Ma nostalgie n’est pas mienne.
Elle est vieille comme les astres.
Un jour, comme eux,
née du Néant,
du vide illimité.

Le bruissement des arbres,
le roulement de la vague sur le rivage,
les hautes montagnes au loin —
éveillent ma nostalgie.
Mais non pour une chose d’ici.
Pour une autre chose infiniment lointaine,
et d’il y a très, très longtemps —

Longtemps avant la mer, avant les montagnes, avant les vents —

***

Min längtan är inte min.
Den är gammal så som stjärnorna.
Född ur Intet engång
som dc,
ur den gränslösa tomheten.

Suset i träden,
vågens slag mot stranden,
de stora bergen långt borta —
de väcker min längtan.
Men inte till någonting här.
Till något oändligt långt borta,
någonting för länge länge sen —

Långt före havet, långt före bergen, långt före vindarna —

(Pär Lagerkvist)

Illustration: Guillaume Dubufe

Je suis un nuage (Pär Lagerkvist)

Je suis un nuage, un nuage dans le ciel au dessus de la terre.
Je fus en cette matinée merveilleuse et vais bientôt être effacé.
Je suis si heureux de ne vivre que cette matinée,
que je naisse et meure avec elle
et que ce soit l’étincelant soleil qui me fasse mourir.

***

Jag är en sky, en sky i jordens himmel.
Jag blev till denna underbara morgon och skall strax
utplånas igen.
Jag är så lycklig över att jag bara lever denna morgon,
att jag föds och dör med den
och att det är den strålande solen som skall komma
mig att dö.

(Pär Lagerkvist)

Tiens-moi dans ta main inconnue (Pär Lagerkvist)

Tiens-moi dans ta main inconnue
et ne me lâche pas.
Conduis-moi par des ponts brillant de la lumière du matin
dessus les abîmes vertigineux
où tu tiens l’obscurité captive.

Mais l’obscurité ne peut longtemps être tenue captive.
Bientôt ce sera soir au-dessus de tes ponts
et nuit.
Et peut-être serai-je très seul.

***

Håll mig i din okända hand
och släpp mig inte.
För mig på morgonljusa broar
över de svindlande djup
där du håller mörkret fängslat.

Men mörkret fängslar man inte länge.
Snart skall det vara afton över dina broar
och natt.
Och kanske skall jag vara mycket ensam.

(Pär Lagerkvist)

Illustration

En moi il insuffla son esprit (Pär Lagerkvist)

En moi il insuffla son esprit.
C’est pourquoi tout m’est si difficile.
Les étoiles passent par mon ciel et ne me laissent
aucun repos.
Et de par mon âme roulent les brumes obscures de la création.
Ma journée est emplie de lumière, ma nuit sans limites.
Je suis l’homme. A moi est arrivé l’effroyable.
Sa propre âme qu’il a insufflée en moi.

***

I mig blåste han in sin ande.
Därför är allting så svårt för mig.
Stjärnorna vandrar över min himmel och ger mig ingen ro.
Och genom min själ vältrar dunkla skapelsetöcken.
Min dag är full av ljus, min natt är utan gräns.
Jag är människan. Mig hände det fruktansvärda
att han blåste in sin egen själ i mig.

(Pär Lagerkvist)

Illustration: William Blake

Le Mal (Pär Lagerkvist)

Peut-être le Mal a-t-il une demeure éternelle,

Une aire lointaine, désolée, inaccessible

Où l’on aspire en vain à la rédemption,

Quelque chose d’impérissable comme la lumière même

(Pär Lagerkvist)

Illustration

découvert chez Lara – lien ici

 

Le dieu qui n’existe pas (Pär Lagerkvist)

Le dieu qui n’existe pas,
c’est lui qui embrase mon âme.
Qui fait de mon âme une terre désertique,
une terre fumante, une terre brûlée
qui fume après les flammes.
Parce qu’il n’existe pas.
C’est lui qui sauve mon âme en la rendant aride
et calcinée.
Le dieu qui n’existe pas.
Le dieu redoutable.

***

Den gud som inte finns,
det är han som tänder min själ i lågor
Som gör min själ ti ll en ödemark,
till en rykande mark, en svedjemark som ryker efter eld.
För att han inte finns.
Det är han som frälsar min själ genom att göra den utarmad
och förbränd.
Den gud som inte finns.
Den fruktansvärde guden.

(Pär Lagerkvist)

Le matin (Pär Lagerkvist)

Le matin

Matin aux lèvres de rose, être bien-aimé,
chante pour moi.
Chante une chanson, intacte et claire comme la rosée,
comme le verre neuf,
une chanson qui transfigure tout.

***

Morgonen
Älskliga varelse, morgon med rosenläppar,
sjung för mig.
Sjung en sång, tidig och klar som dagg, som ungt glas,
en sång som förvandlar allt.

(Pär Lagerkvist)

Illustration: Salvador Dali

Matin éternel et soleil levant (Pär Lagerkvist)

Là s’avancent au loin par des sentiers bleus
têtes ceintes de couronnes d’argent
des être majestueux que jamais personne ne vit —

Là des rois soulèvent la couronne royale
et de lumière inconnue scintillent ses pierres
et tout est aube et première fois,
matin éternel et soleil levant.

***

Där vandrar fjärran på blåa stigar
med huvud krönta av silverkronor
gestalter höga som ingen skådat —

Där lyfter konungar kungakronan
och okänt ljus i dess stenar glimmar
och allt är morgon och första gång,
en evig morgon och soluppgång.

(Pär Lagerkvist)

Illustration: William Turner

Si tu crois en dieu (Pär Lagerkvist)

Si tu crois en dieu et qu’il n’est pas de dieu
alors ta foi est un miracle plus grand encore.
Vraiment elle est alors quelque chose
d’inconcevablement grand.

Pourquoi y a-t-il couché dans les ténèbres un être
qui crie après ce qui n’existe pas ?
Pourquoi cela est-il ainsi ?

Il n’y a personne pour entendre que quelqu’un crie
dans les ténèbres. Mais pourquoi ce cri ?

***

Om du tror på gud och någon gud inte finns
så är din tro ett ändå större under.
Då är den verkligen någonting ofattbart stort.

Varför ligger det en varelse nere i mörkret och ropar på
något som inte finns ?
Varför förhåller det sig sä ?

Det finns ingen som hör att någon ropar i mörkret. Men varför
finns ropet ?

(Pär Lagerkvist)

Illustration: Edvard Munch

Alors les murs seront brisés (Pär Lagerkvist)

Alors les murs seront brisés
par des anges prodigieux
et liberté, liberté sera proclamée
pour toutes les âmes,
pour mon âme,
pour la tienne.
Alors toutes les chaînes se rompront
au son d’une note vertigineuse,
si haute que personne ne l’entendra,
comme du cristal nous verrons éclater les chaînes.
Alors viendra l’ère de l’accomplissement,
et tous les cieux seront remplis de paix,
la paix des murs rasés,
la paix des cieux ascendants,
la paix de la liberté
sans nulle limite.

***

Då bryts murarna ner
av oerhörda änglar
och frihet, frihet förkunnas
för alla själar,
för min själ,
för din själ.
Då brister alla bojor
vid en svindlande hög ton,
sa hög att ingen kan höra den,
men vi ser bojorna brista som kristall.
Då är ful komningens tidsålder inne,
och alla himlar blir fulla av frid,
de rasade murarnas frid,
de stigande rymdernas frid,
frihetens frid
utan all gräns.

(Pär Lagerkvist)